erikb

Det finns några berömda sista måltider, med betoning på sista. Det kan vara Saddams kokta kyckling, eller Homer Simpsons obegränsade bufféfrossa på pizza. Själv skulle jag som sista måltid utan tvekan välja vit sparris. Jag planerar dock äta sparris många gånger till, hoppas jag.

I sparrisens hemland kallas den "Königliches Gemüse" och den behandlas verklingen med all respekt. Under säsongen (maj månad) så säljs den mesta sparrisen lokalt, hemma hos bönder eller längs med vägarna bredvid odlingen. Färskheten är nämligen A och O - sparrisen ska ätas samma dag, helst inom några timmar efter skörd. Dagen efter eller senare går självklart bra om man gillar torra fibrer och träsmak.

Tyskarna äter nog också grön sparris men det är den vita som anses vara en delikatess värd att tala om. Det finns en massa regler och klassificeringar och det är småroligt att läsa EUs handelsnormer för sparris.

Näst sista veckan i april var jag i Berlin och blev glatt överraskad av att det redan fanns sparris på menyn. Alla restauranger som är något att ha gör reklam för sina olika sparrisvariationer på stora skyltar. Dock verkar alla äta den på det traditionella sättet: kokt med hollandaise. Kanske med Schnitzel eller skinka till, men oftast som den är.

Jag kan tycka att det går bra med en majonnäs till, om man gör den själv alltså. Inte så kraftig olja heller helst.

All sparris klarar inte riktigt att leva upp till klassificeringen "extra". Vanligare klass 1-sparris blir bra som soppa och den gifter sig väldigt bra med aningen grädde. Det gör inget alls om man gömmer lite finhackad rökt lax eller forellrom i botten på tallriken som en överraskning.